Historien om hörselskydd för musiker (del 1 av 3): de internationella pionjärerna

Hörselskydd för musiker uppstod inte av en slump. Det byggdes upp av ett fåtal personer som, ofta efter att själva ha skadat sin hörsel, bestämde sig för att göra något åt saken. I den här serien med tre bloggar tar vi dig förbi de viktigaste namnen och platserna i den historien, från de tidiga pionjärerna i England och Amerika, via universitetsrötterna i Nederländerna, till där Earproof står idag.

Ett av de viktigaste namnen i den här historien är Andy Shiach. Han skadade sin egen hörsel på sjuttiotalet, i en studio, och det satte ett abrupt stopp för hans musikkarriär. Istället för att acceptera det omskolade han sig till audionom och grundade Advanced Communication Solutions (ACS) i England, med ett mål: att bespara andra musiker det som hade hänt honom. Tillsammans med sin kollega Robert Beiny var han en av bara två brittiska audionomer på nittiotalet som fokuserade specifikt på in-ear monitoring, och deras tidiga arbete med utveckling och medvetenhet hjälpte till att lägga grunden för hur musiker uppträder på scen idag.

Under samma period, i april 1995, träffade Beiny och Andy den amerikanske audionomen Michael Santucci, grundare av Sensaphonics, i Dallas. Från Chicago byggde Santucci upp ett av de ledande företagen inom hörselskydd och in-ear monitoring för musiker, och tillbringade årtionden med att arbeta med artister och ljudtekniker för att skydda deras hörsel utan att ge avkall på ljudkvaliteten. Lisa Tannenbaum, ägare av Musician's Hearing Services i Chicago och Kalifornien, var också med på mötet i Dallas. Det markerade den punkt där ett litet, världsomspännande nätverk av audionomer fann varandra i samma uppdrag: att göra musiker medvetna om riskerna och ge dem skydd som inte står i vägen för musiken.

Två andra namn hör till den här historien. Mead Killion och hans företag Etymotic Research tog ER15 musiköronproppar till marknaden, baserat på en design av hans mentor, ingenjören Elmer Carlson. Killion vände på den vanliga antagandet från den tiden, att mer dämpning alltid är bättre, och introducerade måttlig dämpning som behåller ljudkvaliteten intakt. Det tillvägagångssättet blev grunden för de specialanpassade musiköronproppar som har skyddat hundratusentals musiker sedan de introducerades 1988. Marshall Chasin, från Musicians' Clinics of Canada, var också en del av detta lilla, världsomspännande nätverk.

En liknande rörelse växte fram på den europeiska kontinenten. I Tyskland var Eckhard Beste drivkraften. Som verkställande direktör för Hearsafe fokuserade han specifikt på professionellt hörselskydd och in-ear-tillämpningar för människor i musikvärlden, från musiker och musiklärare till festivalbesökare på evenemang som Wacken. Precis som sina kollegor i England och USA arbetade han med medvetenhet och förebyggande, vid en tid då hemmagjort, oprofessionellt hörselskydd var regel snarare än undantag.

Så på nittiotalet, utspridda över England, USA, Kanada och Tyskland, växte ett litet men internationellt nätverk av audionomer och specialister fram, där var och en förstod att hörsel inte kan ersättas. I nästa del av den här serien tar vi dig till Nederländerna, där samma uppdrag tog sin egen, universitetsbaserade form.

Peter